Nu börjar kampen

Jag går just nu igenom det tuffaste jag någonsin gått igenom. Jag är anhörig. Mina känslor är överallt och ingenstans. Jag battlar mellan att känna att jag FÅR eller inte får känna sorg, ilska och frustration.

Mitt logiska sinne vet att jag får och ska känna allt.... Men den andra sidan av mig blockeras av skuld, stolthet och just frustration. Tålamodet tryter.

Men jag lär mig otroligt mycket om mig själv OCH mina nära och kära! Jag ÄR sann mot mig själv och jag ber om hjälpen som jag så mycket behöver i detta!

Jag känner mig som två personer. Precis allt i detta är dubbelt. Det är jag men ändå inte jag. Hur balanserar jag upp detta utan att förlora mig själv i kampen? Jo, jag ber om hjälp och jag håller mig vaken och medveten!
Jag behöver prata och ha mina nära hos mig! Tack till er som håller min hand!

På måndag ska jag på behandling igen! All in är det som gäller. Jag ska bli EN! Maria ska fram, hur mycket den andra sidan än vill dra ner mig! NU börjar kampen! Jag är redo!!