Att vara snäll mot sig själv. Är tyvärr ingen självklarhet för de flesta. Inte för mig heller. Hur mycket jag än jobbat med mig själv och mina känslor, så är det den svåraste utmaningen. Att fullt ut älska mig själv och vara snäll mot mig själv.
Jag kan leta hur länge som helst och i vem som helst..men sanningen är den att kärleken jag letar efter är den till mig själv. Kärleken till mig själv.
Det kan låta tjatigt att vi ska älska oss själva, men om vi verkligen tänker efter...hur är det ens möjligt, att på riktigt älska någon annan, om vi inte ens älskar oss själva? Om vi gång på gång slår på oss själva för val vi gör/gjort, om vi straffar oss själva genom missbruk i alla dess former, i självömkan, i beroenden till andra, hur ska vi då kunna leva ett fullt liv? Utan skuld och skam!
Jo, det börjar med Mig! Jag har ett val, att sluta straffa mig, medvetet eller omedvetet. Förstå att Jag ÄR värd att älskas och att älskas.
Tänk om vi alla kunde förstå det, på riktigt, i djupet av oss själva, hur värdefulla vi är. Då hade det inte funnits mycket till hat, vrede och krig i världen. För om vi ser vårt eget värde, så skulle vi aldrig låta någon annan göra oss illa. Vi skulle aldrig stanna i ett förhållande som inte funkar, vi skulle aldrig stanna hos någon som slår med ord och nävar. Vi skulle välja oss själva först. För i grund och botten så är det ju den vi har närmast, vi lever med oss själva varje dag. Varför inte börja acceptera det och se att det går att leva ett liv där DU är värd bara det bästa. Att inte nöja sig med att komma tvåa. Låta sig trampas på....för vems skull bugar du dig?? För din egen känsla av att du inte är värd bättre, inte värd att tas hand om, inte värd att älskas?
Nej, jag väljer att buga mig inför tanken att jag ÄR värd, värd alla kärlek och lycka i världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar